Å, vad härligt med helg!

Fredagkvällar är väl härliga? Två hela dagar framför sig med familjen, man hinner greja lite hemma och får sovmorgon (nåja, lite i alla fall!).

I em/kväll mellan 17.30 och 19.30 var Freja på terminens första skoldisco. Hennes andra dicso i livet. Kort och gott kan sägas att hem kom en glad och sprallig tjej! Härligt!

Jag köpte för ett tag sedan glitterspray till håret och den plockade jag fram som en överraskning idag. Freja blev glad! Hon ville även ha lite rosa färg i.

Tuva var nöjd här hemma. Hon tittade på en gammal Meckar Micke DVD från när Freja var liten och åt ostbollar och salta pinnar. Hon vet inte vad disco är än. Freja var dock så snäll så hon lovade på eget initiativ att köpa med något godis till Tuva.

Godis, ja! Det är nästan det viktigaste med disco enligt Freja. Och att springa runt och busa med kompisarna. Hon hade dock dansat litegrann, dock inte med någon kille! ;-)

Tuva däremot har ett jäkla humör! Jag minns inte alls att Freja var sådan här! Tuva skriker och gormar om hon inte får som hon vill. Det positiva i kråksången är att hon inte är långsint överhuvudtaget! ;-) Däremot kommer det xxx antar utbrott per dag... Puh, jag blir gråhårig!

I morse skrek hon för att hon inte fick ta med en "vise-sak" till dagis (de brukar kunna ta med någon sak att visa upp på samlingen, ex en bok). Hon hade med sak både ons och tor så jag sa nej, det finns kanske andra barn som vill visa saker. Därefter skrek hon för att tröjan jag valt till kjolen var FEL, "det är ingen klänning" som hon sa. Nej tänkte jag för mig själv, tur det inte är en klänning, lite tokigt med kjol och klänning. ;-)

När vi kom hem från dagis skrek hon som en galning för att hon INTE ville ha den chili con carnen jag gjorde. Jag berättade helt lugnt att det blir ingen fredagsmys (snacks till TV:n) om man inte äter middag. Oj oj vad ungen skrek, ja, hon var inte bara arg, hon blev tillslut riktigt besviken och ledsen. Jag bar in henne på rummet och sa att hon fick lugna ner sig innan hon kom ut i köket igen. Hon var där inne ett tag. Tårarna sprutade när hon sedan kom ut i köket och "hackade" fram "du är dum mot mig mamma och då får du inte komma på mitt kalas". Jag kunde inte hålla mig utan sa "ja ha du jag undrar vem som då ska göra tårtan?".

Men hon satte sig slutligen och började äta lite och vips är det arga borta! Hon åt inte mycket men jag kände att syftet ändå var "uppnått" så att säga, hon hade inte "vunnit" denna kamp. ;-) Hon började prata på om kompisar och vad hon hade gjort på dagis mm. Tur hon inte är långsint! ;-)

Men det är ju så synd att hon ska lägga så mycket energi på att vara arg!

Må väl. Trevlig helg!