Första samtalet med fröken avklarat.

Det var mest ett samtal HON ville göra med alla föräldrar, för att informera om hur hon jobbar och hur hon ser på läxläsningen mm. Jag ville också gärna informera henne om att jag har haft bröstcancer. Jag kände att det är en så pass stor och viktig sak så det bör hon veta. För Freja är det en helt naturlig sak och hon pratar sällan om det, men det kan ju komma upp och då är det ju bra att fröken Lisbeth vet om det.

Hon ville att man som föräldrer/vuxen som gör läxan med barnet, skriver sin signatur på sidorna i matteboken de har läxa i. Samma med läsläxan, en signatur, men då på ett litet papper som alltid följer med boken hem. Matteläxan skall vara rättad, vilket jag ser som en självklarhet. Hur kul är det för barnet att lämna in en matteläxa som inte är rätt? Hon hade haft någon föräldrar som hävdat att annars skulle hon ju inte se att barnet inte behärskade den saken. Men det märker hon ju på barnet i skolan. Ett barn ska kunna sträcka på sig, och känna sig nöjd med att ha gjort sin matteläxa RÄTT. :-)

Slutligen hade jag en fråga om hur hon ser på detta med att rätta barnet när det skriver mm. Freja har ju börjat skriva en del nu och hon skriver ju lite fel om man säger så, hon skriver ju enbart som det låter, exempelvis "mamma är guli", hon hör "g u l i". Hon har ju inte förstått våra svenska stavningsregler om att det efter kort vokal ofta ska vara dubbelkonsonant eller ck. ;-) Men det kooommer!

Jag är en skrivande person, jag skrev tidigt dagbok, och blev ju slutligen då svensk-lärare! Saaanslöst! ;-) :-0 Mina föräldrar har aldrig rättat mig när jag har skrivit, de har enbart uppmuntrat mig, till min lågstadielärares förtret! Hon slet sitt hår ibland, men pappa hävdade alltid att de ville inte släcka min entuiasm. Hon tillhörde den "äldre" skolan om man säger så!

Jag ville veta hur Lisbeth såg på detta med rättstavning. Hon tillhör tack och lov den "nya" skolan och de "nya" lärarna (hon har läst till lärare på äldre dagar, är förskollärare i botten). Hon rättar aldrig sådant barnen skriver spontant (exempelvis berättelser om vad barnet gjort under julen etc) berättade hon, men däremot skulle de få någon slags "skrivbok" kopplad till läseboken framöver, och den kommer hon att rätta i. Men det spontana ska få vara spontant.

Hon har heller ingen rättstavningsläxa, hon hävdade att lära sig stava gör barnen på ett eller annat sätt ändå. :-) Tack, jag gillar din inställning Lisbeth!