Oj, tomt hus

Nu har brorsan med familj kört hemåt igen.

Härligt härligt att ha gäster, men skönt när de åker ändå, så allt liksom återgår till det normala igen.

Vi har haft några mysiga dagar, Hampus och Freja har lekt mycket, och Matilda och Tuva fann varandra den här gången, Matilda är ju tre år, och Tuva fyra. Lille J-Jo var allas charmtroll! Freja föll fullkomligt för lille kusinen på 15 månader. Men vi ser att Patrik och Eva är TRÖTTA!!! Tre barn så pass tätt sätter sina spår, sedan har de inte som vi, haft möjlighet att lämna bort barnen till farmor och farfar/mormor och morfar, som vi kunnat göra ändå sedan Freja var två år. Vi har ju dem alla nära oss. Patrik och Eva hade behövt en veckas ledigt bara de två! ;-)

Vi hade en lugn nyårsafton. Pulkaåkning på förmiddagen. Sedan började vi så smått greja med middagen, hummern kunde tex förberedas tidigare på dagen. Mormor och morfar kom halv två då de hade stängt affären.

Maten var oerhört god. Barnen fick sitta vid eget bord i vardagsrummet, och var så nöjda med det. De fick har batteridrivna värmeljus på sitt bord. De åt också Hasselbackspotatis, men fick Wienersnitsel istället för oxfilé. Till efterrätt fick de Marägsviss.

Tuva och Matilda BAD om att få gå och lägga sig kl halv elva! Tror Tuva somnade på tre minuter! ;-) De sov sig igenom hela fyrverkeriet. Freja och Hampus var vakna till tolv och tittade på fyrverkerierna. Det var riktigt fina fyrverkerier här i området! Vi hade inga köpt, men vi tände lite tomtebloss tidigare under kvällen.

Igår, nyårsdagen bjöd mamma och pappa oss alla på middag i Ronneby. Hon hade gjort god soppa till förrätt och en slags ljummen kycklingsallad till huvudrätt. Till efterrätt bjöd hon på äppelkaka.

Jag tål ju inte deras hund Mysan och den här gången blev jag sååå dålig! Jag fick värsta astmaanfallet! Det var länge sedan jag blev så dålig. Som tur är, är jag vuxen, och vet vad det är jag inte tål, så jag kan snabbt ta mig ur det. Jag fick fullkomlig andnöd och fick springa ut i panik och säga till Magnus. Han "plockade ihop barnen" som jag bad honom om, och när jag hade andats lite frisk luft kändes det bättre och vi kunde köra hemåt. Skönt att liksom "känna sin kropp" så oerhört bra som jag gör efter så många år med astma. Vet att astmaanfall för många kan vara svåra att häva, men tar jag mig bara bort från det jag reagerar på kan jag ofta slippa åka till akuten.

God fortsättning på det nya året 2010!!!