Jag hade lagt fram dem på bordet då jag ska skicka dem till Magnus morbros fru Agneta (ja han kallar ju henne moster). Det var ju dem vi träffade igår hos svärföräldrarna.
Det var ett lite jobbigt möte. Hon har precis fått sin andra cellgiftskur mot sin bröstcancer, samma cellgifter som jag fick för två år sedan... Man tappar håret efter andra... Så är det obönhörligen, och där var hon nu. :-( Hon visade sin kala hjässa och jag höll på att börja störtlipa, Magnus "fångade upp mig" och såg att att nu behövde vi prata om något roligt, så han gjorde någon kommentar om barnen så att jag började skratta. Men det var en konstig situation...
Tuva var sååå intresserad av detta! Hon ville se Agnetas hjässa flera gånger. Freja sa att hon mindes att jag inte hade haft peruk utan bara använde snusnäsdukar. Men barnens minnen av detta HAR verkligen börjat blekna, ja Tuva minns inget alls egentligen.
Agneta använde till skillnad från mig peruk, och hon var så fin i sin grånade page-peruk!! Men hon använde snusnäsdukar/sjalar ibland också. Jag lovade att hon skulle få låna mina gamla jag hade kvar sedan jag var sjuk. De har varit utlånade till en annan tjej i min Unga Viktoria grupp (unga kvinnor med bröstcancer).
Agneta hade bröstcancer för tio år sedan och genomgick då cellgiftskurer och strålades. Då mådde hon inte så dåligt av cellgifterna som nu. Det är andra sorter idag. Puh, känns tufft att veta att man kan få tillbaka det efter så många år... :-(
Snusnäsdukarna var himla slitna och solblekta såg jag när jag plockade fram dem i dag. Men Agneta är bra på att sy. Hon var nyfiken på hur de såg ut. Det är nämligen en "ihopsydd" mer "stängd" modell. Men den var ändå tunn och skön då inte så mycket tyg blir dubbelt i den, vilket jag tyckte var skönt då jag ju använde mina under sommarhalvåret. Jag köpte mina på en greklandssemester med mamma flera år innan jag blev sjuk.
Nu i kväll efter badet hittade jag Tuva framför TV:n med min röda snusnäsduk på huvudet. Jag tog några härliga bilder på henne. Första bilden vet hon inte att jag tar, sedan börjar hon busa till det. ;-)
oj då ja det förstår jag att det var ett tufft möte med mycket minnen som poppar upp. Men du, just nu är du frisk, vad som händer i framtiden är det ingen av oss som vet så det är ingen mening att så att säga måla fan på väggen. Men visst förstår jag att tankarna finns där i alla fall.
SvaraRadera