Opererad utan komplikationer,

som det står på sjukintyget. ;-)

Sitter här i soffan. Tuva har nyss kommit in efter att ha varit ute och lekt i vårvädret. Hon fick ta fram sin cykel! Lycka! ;-) Magnus är ute och slipar något, och Freja leker hos klasskompisen Wilma som ringde så lägligt i morse. Freja gillar att leka med kompisar och inte behöver hon sitte hemma och titta på mig. ;-)

Jag fick ett enkelrum med tv när jag blev inskriven i torsdags morse. Magnus och jag var lite "fnissiga" och skrattade högt åt toastolen som var en sådan för sådana som tex har opererat höften. Man satt liksom framåt, det gick väl an när jag skulle kissa, men Magnus skulle göra nr 2! Fast man tog bara bort den stolen så var det en vanlig toaring under. Sedan skrattade vi åt särken jag fick, den var stor som ett hus, jag skulle ta den på bak-och-fram, och den hade liksom hängt på någon galje såg det ut som, för den var liksom ut-töjd vid axlarna.

Jag fick kanyl till dropp i armvecket och sedan var det bara att vänta. Halv tio sa de att snart var det dags, så då körde Magnus till jobbet. Jag fick träffa läkaren Martin Raichman och han ritade en massa streck på mitt bröst och ett kryss på port a carten för att den skulle tas BORT. Det såg baske mig ut som bara kladd, men någon mening hade det säkert! ;-)

Jag kände mig väl omhändertagen hela tiden. Jag fick hoppa över till operationsbordet och de gav mig först en dos lugnande i kanylen. He he, fan vilkn drog, jag bara tänkte "aahhh, det här kommer gå braaaa". ;-) Sedan låg jag där och tittade upp i taket. Så kom sköterskan fram igen och sa att jag skulle få en liten dos till, och av den dosen somnade jag! Och det var inte ens själva insomningsmedlet.

Jag vaknade av att de sa till mig att allt var klart, och jag tyckte det hade tagit typ två minuter! Men jag var klar i skallen och tittade på klockan och då såg jag att det hade tagit ca en timme. Jag låg där på "uppvakningsavdelningen" och kucklilurade. Med jämna mellanrum tas ju blodtrycket med någon slags automatik. Jag var så PIGG, antagligen av den "drogen" man så att säga får för att vakna igen. Jag ringde pappa och bad honom förmedla till Magnus och farmor, farfar och barnen att allt var bra.

Jag somnade till litegrann efter ett tag och vaknade och var kissenödig. Den trevliga vänliga personalen frågade om jag trodde jag kunde gå på toaleten och det trodde jag. Det gick finfint med hjälp av, jag tror tre personal! Men OJ, musten rann ur mig när jag kissat klart, jag "slängde mig" fram till sängen och de sänkte huvudänden snabbt som 17, och jag fick syrgas... Sådan här "svimningsdramatik" har jag varit inblandad i flera gånger under torsdagen och fredagen. Låg med syrgas fram till tio på torsdagkvällen. Man blir ofta sådan av både narkosen och de smärtstillande läkemedlen.

Barnen var på Kreativum med farmor och farfar på torsdagen och de hade fått se det höga sjukhuset där mamma låg. Barnen har haft det bra när jag varit borta. Freja har dock mycket tankar etc, nu när jag är "sjuk" igen. Hon hade frågat om jag skulle tappa håret igen!!! Lilla tjejen!!!

På fredagmorgonen kom en sköterska in och sa "du vill ha en tv va?". De rackarna hade nämligen tagit bort min tv medan jag var på operationen. Jaaa, sa jag! Jag orkade inte läsa eller så, men lite ljud är alltid trevligt.

Oj oj vad man hamnar snabbt i "sjukhusbubblan", man blir tex superglad när man själv kan gå upp på toa! ;-)

Jag har tyckt att det har varit periodvis jobbigt att ligga där inne. Jag har blivt påmind både om min stora bröstcanceroperation, men även om de fjorton dagarna under sommaren -07, jag låg inlagd under min cellgiftskur. Dofter har ju länge påmint mig OERHÖRT mycket! Fyy för lukten av den alldeles vanliga koksaltlösnining de sprutar igenom kanylen till droppet med. Och deras tvålar etc som finns på toa, blä, de påminner mig! :-( Även själva känslan, hur jag har mått, har påminnt mig...

Dränet drogs på fredag eftermiddag och aj, vad obehagligt det var!!! Minns att jag ju hade drän vid min stora op också, ja det satt flera dagar då, men har inget minne av att det gjorde ont när det drogs sist. Men då var jag så smärtpåverkad att jag inte tänkte på det tror jag. Detta drän sitter liksom igenom hela bröstet och jag kände hur sköterskan drog det igenom hela bröstet, från bröstvårtan och ut, otäck känsla!

Nu har jag, precis som vid den stora op, ett "snyggt" tillklippt linne i någon slags elastisk gasbinda. ;-) Detta ska jag har några dagar, upp till en vecka, sedan ska jag ha vanliga sport bh. Jag ska till kirurg mottagningen här i stan i slutet på veckan, jag gissar de klipper bort linnet då, om inte jag har vågat förr! ;-) Men det är lite "krabb" med bh:ar för mig. Jag måste ju prova ut ny protes till vänstersidan (den gamla är ju för stor nu), och det behövs sys i sk fickor att lägga protesen i. Det är inte skönt att ha plastprotesen mot huden bara. Så, lite mer "krabb" än för den som så att säga "bara" gör en bröstförminskning, det har jag ju.

Må väl! :-)

PS. På bilden ser man "dränet", barnen var hemskt nyfikna på det nämligen. ;-)