"Bomben" har fallit.

I tisdags när jag kom hem från från jobbet låg ett kuvert från Kirurgen på Blekingesjukhuset i Karlshamn och väntade på mig. Det var en kallelse till min bröstförminskningsoperation av mitt högra och enda bröst (det andra opererades bort 2007 pga bröstcancer).

Magnus hade sett det när han tog in posten då han ju var hemma med barnen den dagen. Han lät dock mig "irra klart" (packa upp väskan, kolla igenom Frejas läxa etc) och sa inget förren jag själv valde att titta igenom posten. Då sa han att han hade misstänkt att det var kallelsen till min operation.

Puh, jag som hade suttit på terminsplaneringsdag med jobbet hela tisdagen. Men det var bara att "släppa bomben" på jobbet på onsdagen. Och tack och lov, de tog det bra! :-) De förstod precis att jag var sååå laddad och redo för denna operation.

Så på min trettiofemårsdag, torsdagen den 18 feb, ska jag på sk "inskrivningssamtal" till Kirurgmott i Karlshamn. Då skall prover tas och jag ska träffa läkare och narkosläkare mm. Själva operationen sker sedan en vecka senare, torsdagen den 25 feb. Däremellan är jag inte inskriven på sjukan eller så, utan kommer jobba mm.

Jag kommer att vara inlagd bara över natten, är allt som det ska skickas jag hem på fredagen. Sedan kan jag räkna med en konvalescens på ca två till tre veckor, enligt den läkare jag pratade med för ca ett år sedan.

Det är sååå spännande och visst är det väl lite nervöst, men jag är så laddad nu. :-) Detta är ju första operationen av två, i min "bröstrekonstruktions-karusell". Det är inte bestämt när operation nr två skall ske, men det blir inte nu i det närmaste i alla fall.

Ibland kan jag tänka att jag kanske är "dum" som lägger mig under kniven igen, frivilligt. ;-) Men så tänker jag att neeej, det är jag INTE! Jag är 35 år, jag vill kunna klä mig lite urringat (hade jämt på mig sådana alldelse vanliga tajta lite urringade tröjor innan jag blev sjuk), jag vill kunna ha en vanlig bh och slippa sport-bh hela tiden. Jag vill kunna köpa ett snyggt plagg utan att behöva tänka om det kommer att passa mig "upptill", så att säga. Och jag vill kunna åka och bada med mina barn, som vem som helst, i en vanlig bikini!

Veckorna är intensiva må jag säga. Det är på gott och ont man jobbar 80 % med ledig dag. De fyra dagar jag jobbar blir ju så att säga heltidsdagar, om man ser tidmässigt. Jag kan tex aldrig skjutsa Freja eller Tuva till deras gympor på onsdagarna längre. De har ju gympa på olika ställen och olika tider. Vi har fantastisk hjälp av farmor och farfar i detta! Annars hade det ALDRIG funkat... Magnus behöver ändå köra från jobbet kl tre på onsdagarna för att "få ihop det hela". Men de andra dagarna får han ju så att säga jobba längre, för att få ihop sin heltid. Visst, han kan jobba lite hemma mm, men han måste ju få ihop sina timmar i vilket fall som helst.

Svärmor Mia säger att hon ser ju att det är tufft att få ihop det, och att hon förstått att så ÄR ju livet för den "moderna småbarns-familjen". Och visst är det så i dag. Jag menar, när Magnus var liten valde de att hon var hemma med barnen och när jag var liten var mamma enormt mycket hemma och pappa jobbade skift och var hemma en hel del med mig och brorsan. Så såg ju familjekonstellationerna ut på 70-talet.

Men allt har ju så klart positiva och negativa sidor, det finns ju också mycket positivt med dagens moderna samhälle, och så klart mycket positivt med hur det såg ut på ex 70-talet!

Må så gott! :-)