Prostens Barnbarn

Har börjat läsa kapitel-böckerna om Prostens Barnbarn (av Eva Bexell) för Freja. Dessa lästes i min familj som barn, om och om igen. De är helt underbara, och man skrattar åt olika saker som barn och som vuxen. Det är otroligt skickligt skrivna böcker.

Det verkade som att Freja verkligen uppskattade första boken, för det var det första hon berättade för farmor och farfar när de hämtade på fritids i ons. Jag tänkte annars att böckerna helt enkelt hade blivit för "omoderna" för dagens barn, vem vet vad en prost är idag, pensionat, televerket, vattenklosett, inga barnprogram på tv halv åtta på kvällen, mm mm. Men bara man förklarade lite för henne så gick det jättebra. :-) Boken utspelar sig i Borgholm på Öland och huvudpersoner är alltså den snåle vresige prosten, den väna prostinnan, och deras barnbarn Carl (sju år) och Anton (nästan fem). Jag var en hel del på Öland och i Borgholm som barn (pappas gamla faster bodde där) så jag känner ju igen många platser mm.

Carl och Anton är liksom bara Freja och Tuva! ;-) Oj vad vi skrattade åt kapitlet när Anton låser in sig i badrummet med morfar prostens nykokta kräftor! :-) Prosten passar Anton för prostinnam är i Kalmar med Carl:

- Anton, var håller du hus? Skriker han medan han springer från det ena rummet till det andra.
- Kommer "strax" hör han då en liten ljus röst ropa. (....)
Och då alldeles tydligt hör han Anton ropa:
- Kommer "strax", morfar. Kommer "strax".
Och när prosten tittar till, ser han att badrummsdörren visar rött. Dörren är låst.
- Anton, är du där inne? säger prosten och knackar otåligt på dörren.
- Mn, säger Anton.
- Vad hittar du på där då? säger prosten.
- Leker, säger Anton.
- Leker, upprepar prosten.
- Åskar lite och så, säger Anton då och drar i klosettsträngen som är ett vitt porslinshandtag i ett snöre hos mormor och morfar.(...)
- Anton, du blir evigt olycklig om du hänger i klosettsträngen som du gjorde häromdan, hör du det, säger prosten. Hela behållaren kan braka ner, och får du den i huvudet kan du hälsa hem, det vill jag bara ha sagt. Öppna nu istället.
Men Anton öppnar inte, för det har han bara inte tid med, så många kranar som han har att sköta.
När prosten hör hur det skvalar och rinner därinne, säger han:
- Anton du får inte hålla på och slösa med vattnet så där. Lås upp nu.
Men Anton låser inte upp.
- Anton, bönar prosten då. Anton var nu morfars lille snälle gosse och släpp in morfar, så jag slipper stå här som ett spektakel. (...)
Då ilsknar prosten till.
- Anton, nu öppnar du och det är på momangen, hör du det, ryter han.
Men om han tror att Anton ska öppna när han ryter så där, då har han misstagit sig.
- Är du"rirriterad", morfar? undrar Anton bara helt vänligt. Om jag får någonting av dig kanske jag öppnar, säger han sen efter en stund.
Det nappar prosten på.
- Ja, du ska få någonting, säger han ivrigt, du ska få någonting av morfar, bara du öppnar. Du förstår vad retfullt för morfar att behöva stå här när mormor kommer. Lås upp nu och var snäll pojke, så ska du få någonting av morfar.
- Va får jag för nånting då? säger Anton.
- Jaa, säger prosten och drar på det. Du kan få en glass.
- En transportbil vill jag ha, säger Anton.
Men prosten tycker att transportbil låter väldigt dyrt, så han lutar sig fram mot dörren och säger:
- Hördudu, det där kallas för utpressning.
- En transportbil vill jag ha så kanske jag öppnar, upprepar Anton.
Prosten suckar.
Han är utledsen på att behöva stå såhär.
- Anton, vad håller du på med egentligen, eftersom du inte kan öppna, säger han.
- Leker, svarar Anton precis som förut.
- Vad leker du med då? undrar prosten.
- Små röda djur, säger Anton.
- Små röda... Vad sa du att du lekte med för nånting, skriker prosten alldeles utom sig.
- Små röda djur, upprepar Anton helt lugnt.
- Anton, Anton, du menar inte att du tagit mina kräftor, säger prosten.
- Jag lånar dom bara, morfar, säger Anton.
- Spadet då? säger prosten ängsligt. Vad har du gjort av spadet?
- Det rann ut. svarar Anton.
(...)

Ett tips, läs de tre böckerna i serien om Prostens Barnbarn! :-)