Tycker denna bild är så fin, så talande. Freja behöver sin mamma lite mer än vanligt nu, närhet är ledordet nu. På dagarna funkar hon precis som vanligt, det är på kvällarna hon börjar tänka verkar det som. Min arm med det fula blåmärket jag fick när en sköterska stack mig fel när hon skulle sätta dropp. Ha ha, det var ju bara en bagatell, men det reagerade både Freja och Tuva på när jag kom hem! ;-)
Freja ÄR nog allt lite orolig för sin lilla mamma och behöver hemskt mycket närhet för tillfället. Hon har nog en hel del tankar som poppar upp i huvudet, idag frågade hon om cancer var vanligt. Ja, vad svarar man på det? Vi sa att den typen av cancer jag HADE (vi poängterade ordet hade) är vanligt bland äldre människor och lite ovanligare bland yngre.
Hon verkar dock tänka en hel del... Hon hade frågat farmor när hon sov hos dem, om jag skulle tappa håret nu. Hon blandar ihop min canceroperation med den medicin jag sedan fick (cellgifterna). Inte lätt att reda ut allting, när hon dessutom inte har jättemycket minnen av min sjukperiod, hon var ju bara fem år.
Det känns ändå skönt att hon pratar lite om det nu, för vi har faktiskt funderat på om hon överhuvudtaget FATTADE allt vad som hände för tre år sedan.
Jag tror det är jätte viktigt att vi pratar om detta med tjejerna, för det kommer att vara något som följer dem under hela livet. De kommer garanterat att ha tankar om sin egen risk att få bröstcancer, och sätt att undersöka sig kontinuerligt.
Nu har tjejerna tittat på mina tejpade sår. De var väldigt intresserade. Vi kände att det var lika bra att de fick titta, och slippa fundera.
Idag har varit en dag då jag verkligen märkt att orken inte riktigt finns ännu. Det spänner och stramar över bröstet. Jag gör det jag orkar och vilar mycket. Jag når tex att ta ut eller sätta in tallrikar i skåpen, men glasen står för högt upp. Och jag ska inte "tänja". Jag går och plockar lite här och var, men här pågår ju även hall-renovering, så jag låter det se ut som 17 också! Det känns otäckt att böja sig, då tyndlagen ger sig till känna, om man ska uttrycka sig lite vitsigt. ;-)
Tuva tycker säkert att jag varit tråkiga mamman idag... Freja har lekt hos Wilma några timmar. De hade så kul igår och ville fortsätta leka. Vi pratade lite löst om att Tuva skulle lekt med Wilmas lillebror som är lika gammal och går på samma dagis. Men Tuva är en STOR hemmatjej, hon ville inte leka där utan i så fall hemma. Och jag kände att jag inte orkade Tuva + kompis hemma, det är ändå ganska mycket pass med två fyraåringar... Freja och hennes kompisar ser man ju inte röken av då de leker! ;-)
Tuva som annars leker så väldigt bra själv, har idag insett att jag inte orkar, och då ska hon gnälla och trotsa lite. ;-) Jag ser ju nu ut, och låter som jag brukar, så hon tror ju allt är helt bra med mig nu, lilla skruttan. Visst, jag är ju inte superdålig på något vis, men helt i form är jag ju så klart inte ännu.
Må väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar