Idag är jag hemma med förkyld Tuva. Hon var lite hostig redan på torsdagmorgonen.
Magnus fyllde år igår, och jag var på föreläsning med jobbet på kvällen så jag träffade inte familjen igår. Magnus och barnen blev bjudna på födelsedagsmiddag hos farmor och farfar.
När jag kom kl halv elva på kvällen sa Magnus att Tuva hostade endel och hade kissat på sig, vilket hon inte gjort sedan hon blev natt-torr för någon månad sedan. Under natten kissade hon ner sig ytterligare en gång, och sov oroligt.
Imorse hade hon lite feber och var trött och alldelse rödmosig i ansiktet. Hon fick bli hemma idag. Jag tog "vabben" idag. Magnus hade en viktig presentation att göra på jobbet. Jag jobbade 13, 5 timmar igår och känner en spänning och ömmhet i mitt nypoererade bröst. :-( Kan bero på att jag och mina kolleger fixade och grejade med kaffeservering mm, till föreläsningen om föräldrarskap, som min arbetsplats hade bjudit in till. Jag och mina kolleger bar ett stort antal "restaurangdisk-korgar" med kaffekoppar och fat... Vi blev lite tagna på sängen, vi trodde det skulle komma ca 75 pers, men det kom 105 pers! :-)
Föreläsningen var mycket intressant, den hette Växa - Inte lyda (finns bok med samma namn), och mannen som höll i den, Lars H Gustavsson, var en trevlig förtroendeingivande karl som hade jobbat som barnläkare i över 40 år. Han sa väl egentligen inga sensationella saker, utan förespråkade väl mycket sunt förnuft. Han var dock heeelt emot de "nanny-metoder" med time-out, skamvrå, eller vad man väljer att kalla det, som var väldigt i ropet för något år sedan, men som nu till hans glädje, verkar ha lagt sig lite.
Han var otroligt ödmjuk som person. Han berättade om hur han och hans kolleger hade jobbat med, och sett på barn- och spädbarn under hans första år som läkare. Han hade varit med och operarat spädbarn nästintill utan bedövning - man trodde ju på den tiden att spädbarn inte kände smärta! Han berättade, att han varit med den tiden då man på sjukhusen tog hand om spädbarn som inte ville sova. Man skickade hem föräldrarna och sa "kom tillbaka om tre dagar så ska vi fixa detta". Man la då barnen i höga spjälsängar och tog inte upp dem när de skrek, utan gav bara mat med jämna intervaller. Det fördes kurvor på hur de skrek, rött för skrik, blått för lugnt och svart för sömn. I början var det mycket rött, men på slutet var det mest svart... Barnet var helt "sönderskriket" och bara sov... :-( Han berättade att han hade varit med om att skicka hem föräldrar till ett-tvååringar, som av någon anledning låg på sjukhus, med att "ni får bara komma på besökstiderna mellan den och den tiden". Han skämdes för det, men det var så man trodde man skulle behandla barn då. Han var glad att tiderna har förändrats!
Han menade att föräldrar idag inte är VANA vid barn, och många nyblivna 30-åringar som ligger på BB och har fått barn har i stort sätt aldrig hållit i ett spädbarn! Förr var det många syskon i familjerna, och det var helt självklart att det ingick pass av småsyskon, eller grannars barn, under barndomen och i tonåren. I detta kan faktiskt JAG känna igen mig lite, jag minns den lite övergivna känslan på BB när vi hade fått första barnet, ska VI, Magnus 30 år, Christina 27, ta hand om detta lilla barn, vågar ni skicka hem oss med detta barn?! ;-) Och då hade jag ändå stött på småbarn under min utbildning till barnskötare på gymnasiet, och passat grannbarn mm! ;-) Denna känsla har jag sedan förstått är ganska vanlig bland nyblivna föräldrar.
Föräldrar idag VET inte hur en exempelvis 1,5 åring beter sig, vad man kan FÖRVÄNTA sig av en 1,5 åring. Denna Lars H Gustavsson jobbade även som sk "expertsvarare" på den kända Internet-sidan Growing People och fick där många konstiga frågor från dagens föräldrar. Han kunde få frågor från desperata föräldar som klagade på att deras 1,5 åring BARA slängde ner tallkriken från bordet HELA tiden. Vad ska vi göra, skrev de, vi har försökt förklara och han verkar förstå, men han gör det IGEN och IGEN! Han sa att där fick han ju liksom börja med att förklara vad en ettåring ÄR, att en ettåring utforskar världen och att detta är ett sätt att både se vad som händer 1, med maten som föll i golvet, 2, vad som händer med tallriken (tusen bitar), men även mammas/pappas reaktion mm. Han fick förklara att en ettåring behöver göra detta om och om igen, och att det enda föräldrarna kunde göra i detta läga var väl att skaffa platstallrikar till barnet! Ja man fick sig många skratt för han berättade med glimten i ögat, men även ett uns av allvar! ;-)
Tuva och jag har sovit middag idag. Skönt! Först ville hon inte sova, men jag var så trött så jag la mig! Hon lekte lite i sitt rum, jag hörde att hon drog fram utklädningskläderna. Efter en stund kom hon och sa att hon nog var trött ändå. Jag var då så trött så jag sov nästan! Jag la bara armen om henne. Hon somnade snabbt. När jag sedan vaknade såg jag att hon hade ett par för stora lackskor på fötterna! ;-)
Freja har följt med kompisen Cornelia hem från skolan idag, de bestämde det igår. Cornelia ringde min mobil på kvällen precis innan föreläsningen och frågade efter Freja. Hon hade testat hemnummret flera gånger sa hon. Jag sa att jag skulle ringa till Freja och be Freja ringa upp Cornelia! ;-)
Må väl! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar