Vardagsdramatik

Idag har jag och barnen haft vår lediga sommarlovsmåndag. Vi vaknade till blå himmel, sol, och lite varmare väder! Det var skönt att vara helt ledig och slippa skjutsa Freja till skolan. Vi sov till tio över åtta. Freja hade bestämt att leka med Ellen så de ringdes vid på förmiddagen. Jag var grymt effektiv och dammsög övervåningen innan frukost. :-)

Ellen kom vid elvatiden. Efter bara en stund började det regna. Det var det vackra vädert, det. ;-) Men värmen bestod, det var riktig åskvärme. Jag bjöd tjejerna på enkel lunch, köttbullemacka och mjölk. Solen började skina igen efter regnskuren och lunchen, och barnen ville ta ett dopp i poolen. Varsågoda sa jag. ;-) Det var dock ett ganska kort dopp, det var nog ganska kallt. När de kom upp bjöd jag tjejerna på fika på filten ute på altanen i det härliga solskenet.

Efter fikat gick Freja och Ellen in på Frejas rum, och Tuvan blev lite ledsen, då fick hon inte vara med. När de är ute på tomten, altanen och badar mm, så brukar hon ju ganska ofta få vara med lite på en kant. ;-)

Jag satte mig ute på altanen i det oerhört klara solskenet, det var solsken som, "solsken innan oväder". ;-) Tjejerna sa efter fikat att de ville bada en gång till. Jag tittade upp mot himlen bakom huset och där var så mörk så mörkt så jag gick in och sa till tjejerna att skulle de bada fick de bada NU.

Första mullret kom precis när de stod på badstegen... Solen sken dock fortfarande och jag sa att det var ok med ett snabbt dopp.

Efter doppet ville de gå och leka hos Ellen. Det passade bra att de kom på det då. Kommer de på det för sent är det ju ingen idé att byta "lekställe", då kan de lika gära leka klart på stället de är liksom. Jag hjälpte dem att plocka ihop och sa att de skulle skynda sig till Ellen. Jag gav dem ett parapy för säkerthets skull. Jag trodde de skulle hinna innan regnet. Jag sms:ade Ellens mamma Jenny att de var på väg bort. Svarat jag fick var "I detta väder, det åskar ju, jag kunde hämtat dem". ;-)

Tre minuter efter att de lämnat vår gata öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ner, ja det kan man kalla slagregn! I samma ögonblick kom det flera rejäla åskknallar och regnet övergick i hagel. Jag blev först rådlös och allmänt hispig, skulle jag springa ut och hämta hem dem. Men jag visste ju inte hur långt de hade kommit. Dessutom hade jag en nakenfis som sprang omkring härinne som jag inte ville lämna själv i åskan.

Jag ringde Jenny på mobilen men det bara tjöt i den, antagligen av ovädret, för det stod "inget nät endast nödsamtal" på displayen. Jag försökte på vanliga hederliga telefonen. Hon svarade och vi bestämde att hon skulle ta bilen och köra och se om hon hittade dem. Som tur var hade hon sin mamma där som kunde passa hennes små barn. Jag var mest rädd för att tjejerna var rädda/ledsna, att bli blöt är ju ingen fara. :-)

Jenny berättade i telefonen när hon rinde mig och sa att de var lyckligt hemkomna, att precis när hon stack ut huvudet genom ytterdörren hörde hon Ellen skrika på avstånd så hon förstod att de var nära. In kom två dyblöta barn! Freja berättade att hon hade sprungit och sagt "mamma, mamma" hela vägen. Ellen hade sprungit utanför paraplyet, hon hade sagt att det spelade ingen roll, hon var så blöt ändå. ;-) Det är ju inte heller helt lätt att dela paraply i ösregn, i lätt sommarregn är det ju lite mysigt att gå under samma paraply.

Vad man "curlar" och tillrättalägger för barnen ändå. Jag blev faktiskt helhispig över Freja-bejan. ;-) I och för sig var jag mest rädd för att hon var ledsen och skrämd där i regnet. Jag minns att jag ofta ofta gick från kompisar i både regn och blåst när jag var liten. Det är lite vardagsdramatik i våra små barns så tillrättalagda västerländska liv. :-)

Ha det gott!